RONNY!

skräckslagen och livrädd. borde jag?
jag anser inte mig själv ha rätten. det var ju värre för er.
rädd för vad ni tänker om mig. mes, uppmärksamhetstörstig.
men jag var först, minns ni?
jag sa ifrån först. var tvungen att försvinna från plågandet. smärtan.
lögn. du fick alla att tro att jag ljög. fan för dig.
jag vart lögnaren när det var du som var oärlig. varför skulle jag ta din jävla skit?
orättvist. jag öppnade en dörr bort från smärtan och det var bara för dig att ta min hand och gå igenom den.
du smällde igen den. hårt som fan, mitt framför mina ögon. du och jag kom ingen vart, kompis.
du valde vägen åt oss båda. du satt fast i sex år till.
jag sitter fortfarande fast.
jag tog aldrig möjligheten att berätta hela sanningen den där gången. sen var det försent, jag var preskiberad.
jag var där för att stärka era historier. båda gångerna.  inte för min egen skull.  aldrig för min skull.
du har inte en jävla aning om vad jag gjort för dig.
jag har räddat ditt jävla liv.
varsågod.



Ro.