......

"Det som har makten att föra oss samman
har rimmligen också makten att dra oss isär"


Hon lovade. Hon, hans allra bästa fiende och sämsta vän.
Hon som väntar och ler. Han vill säga dra åt helvete & ge fan i mig. Varför. Därför.
För att det är så mycket svårare att vara människa idag. Andas. Och han hoppas, varje gång, att hon ska vara någon annan. Någon som förstår. Och han avskyr henne för att hon, genom att bara finnas där, fyller igen den där invanda men väl så tydliga tomheten. Den som alltid finns i ett annars så fullkomligt liv. Det enda stället där isen är svag. I det där andra livet, i rimlighetstillvaron.
Han har hoppats, varje gång, att hon skall vara någon annan. Någon att radera. Någon annan än den förlorade.

Stanna, gör om - gör rätt.



.nny

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0